Kycklingtid

[Inga-Karin]

Hej och tack för all lärorik kunskap och många tips!

Vi har förhoppningsvis vår kull  kläckt om en vecka. Det blir samma spättade mamma som i fjol till denna kull också. Egentligen har vi nu fyra ruvhönor av nio, men den vetefärgade avstod sin andra säsong, så nu är det i stället två kycklingar från i fjol som vill, men inte får. Den ena lät "mamma" ta över vid halvtid och den andra har helt sonika flyttat in till sin "kullsyster"
Något som vi pratat om här är att både denna spättade och den blåa från början har varit lägst i rang och kanske tar till ruvandet som ett sätt att klättra. Den spättade lyckades hur som. Vår Alfahöna, som förr innan tuppen flyttade in gol värre än tuppen, verkar inte ruvningsbenägen.( På tal om. Ni som känner oss får en hälsning från Herrmann. Vi var där i söndags och han har överlevt vintern med sina 20 Lohmanhönor.)
F.ö har vi våra kycklingar i en större kaninbur tillsammans med sin "mamma" de första två veckorna. Den står på golvet i hönshuset. Alla har full koll och det var bara smärre problem att  öpnna upp och få "frheten" under mammas överinseende.

Ja, nog är det spännande hälsar Inga-Karin 6878 med Genbank Hedemorahöns.

[bifogad fil raderad av administratör]

[Pernilla W]

Hej igen,

Nu har ett nytt problem dykt upp. Kycklingmamman tycker att hon och kullen skall sova i ett rede högt uppe. Har lyft ner henne flera gånger ett par kvällar nu. Var precis nere nu och då låg hon igen i redet och ungarna låg och tryckte tätt ihop i ett hörne på golvet.

Skulle de överleva en natt själva nu när de är en vecka? Huset är hyfsat varmt nu (isolerat) tycker jag.

Händer detta hos er med?

[Pernilla W]

Hallå igen!

Kom på en sak till att berätta. Har faktiskt observerat att övriga flocken verkar lite snällare mot kycklingarna. Om någon kyckling står med övriga flocken och dricker vatten eller dyl så för den det. Tidigare år så har de nästan alltid blivit hackade i huvudet av någon. Vi har två tuppar och den yngsta är den första tupp jag någonsin haft som alltid varit riktigt snäll mot kycklingarna. De har tom fått sova under hans vingar på pinnen och han brukar även "mata" dem. Den ranghögsta däremot är inte särskilt intresserad av kycklingar. Kommer de i hans väg så får de sig ett hack i huvudet, men i år så har jag faktiskt inte sett honom göra så - än.

Hur beter era hönor/tuppar? Vore kul att höra.

[Anna Bergström]

Hej igen,

Nu har ett nytt problem dykt upp. Kycklingmamman tycker att hon och kullen skall sova i ett rede högt uppe. Har lyft ner henne flera gånger ett par kvällar nu. Var precis nere nu och då låg hon igen i redet och ungarna låg och tryckte tätt ihop i ett hörne på golvet.

Skulle de överleva en natt själva nu när de är en vecka? Huset är hyfsat varmt nu (isolerat) tycker jag.

Händer detta hos er med?

Vilken oförståndig mor.. Jag tror inte att hon låter kycklingarna dö, de piper ju på ett speciellt sätt när de fryser och det borde hon inte kunna motstå.

Finns det reden på golvet också? Annars kanske det kan fungera att ställa ett rede i hörnet som kycklingarna brukar trycka i.

För din egen sinnesfrids skull skulle du kunna sätta upp en värmelampa som kycklingarna kan använda de närmaste veckorna om de behöver.

Annars skulle jag gjort som du, gått ut och lyft ner hönan en gång på kvällen och innan jag gick och la mig tills hon tänker om eller kycklingarna blir så stora att de tar sig upp till henne.

[Inga-Karin]

Tack o lov inte.

Vår spättade höna beter sig som hon ska och både Nya tuppen: Sir Thomas och övriga 8 hönor låter dessa små springa kring benen på dem och tom. lägger för dem av de gosaker de hittar redan på dag 2 utomhus :-). Vi upplever den spättade Mona ha slappnat av och troligen detsamma har vi, med vår andra kull Hedemorahöns. Vädret är perfekt. Hon är en sund mor och de 8 kycklingarna ser allmänt välmående ut.

Vi njuter! hälsningar från Kolbäck.

[bifogad fil raderad av administratör]

[Pernilla W]

Det kollektiva börjar infinna sig hos oss...

Hönan med kycklingarna har, trots reden på golvet inte velat ligga där med sina kycklingar så de sover själva på golvet.

Hon har däremot sparkat ut den andra ruvande hönan varje kväll och ruvar på de äggen nattetid. För ett tag sedan så fick den ruvande hönan "ruvhjälp" även dagtid. Så nu ligger det två hönor och ruvar på samma ägg på dagen och på natten så ruvar kycklingmamman. Då får de andra två sitta på pinnen eller så lägger de sig i redet brevid.

Äggen kläcks på lördag och jag undrar vad som kommer att hända. Skall jag göra något åt situationen? Tycker lite synd om hönan som legat från början för hon är även lägre i rang. Vill inte att hon skall bli helt snuvad på sina kycklingar. Har aldrig varit med om att hönor ruvat på samma hög.

Måste säga att det är väldigt mycket enklare när man låter de gå kvar med de andra hönorna. Inga kycklinghus och gårdar som skall fram och flyttas runt samt bara ett ställe att ha vatten och mat på. Dessutom ser vi att acceptansen har blivit större, förutom hos kycklingmamman. Hon är fortfarande tuff mot de andra hönorna.

Det blir spännande att se vad som kommer att hända nu när nästa kull kommer. Om det kommer att bråkas mammorna emellan eller om det blir en förändring på den punkten i år.

Varma somriga hälsningar från Pernilla!

[Pernilla W]

Nu skall jag berätta vad som hänt sen sist.

På kläckningsdagen satt den stackars hönan som legat sen starten på pinnen och väntade. Hon hade blivit utputtad av sin ruvhjäp. Jag tyckte så synd om henne så jag trodde jag var smart/snäll när jag tog hälften av äggen och la i redet brevid. Flyttade ruvhjälpen dit och la stackarn i sitt rede med hälften av äggen. Också satte jag för en skiva för redena. När jag kom ner senare så hade starthönan ändå lyckats ta sig ur sitt rede och övergett en nykläckt blöt kyckling. De andra äggen var kalla. Hjälpruvhönan hade dock legat kvar i sitt nya rede och kläckt fram sina kycklingar. La den kalla och blöta kycklingen under henne och öppnade de kalla äggen och la kycklingarna under henne. Senare levde alla och var pigga och krya. Fantastiskt.

Kan bara inte förstå hönan som så ihärdigt försökt ligga på sina ägg för att sedan under kläckningen överge dem. Är det inte himla konstigt? Nu har hon gått av och går med övriga flocken. Är inte alls intresserad av kycklingarna. Hönan som fick första kullen (och som ruvade dem om natten och ranghögsta) är dock lite intresserad och jag har sett att hon har lockat på dem. Hon är den enda höna som får komma nära för deras mamma är inte nådig mot någon annan. Och hon är stentuff mot den andra kycklingflocken. Hon jagar dem varje morgon och kväll när de skall ut och in i hönshuset. Det ser ut som amerikansk rugby. Kycklingarna försöker hitta en utväg och tar fart och springer för livet och hon försöker stoppa så många hon kan för hon blir tokig när de kommer i närheten av hennes kycklingar.

Man får ju säga att mina Åsbohönor är bra mammor så till vida att de försvarar sin avkomma med sitt liv. Katterna vågar inte gå i närheten av kycklingmammorna. Har sett dem bli ivägkörda med svansen mellan benen några gånger när de råkat komma för nära. Och det känns ju bra för annars kanske någon kyckling hade rykt. Våra katter är duktiga jägare och tar gärna fåglar med.

Men jag tror nog ändå på detta att låta alla gå tillsammans. Det känns som det mest naturliga för flocken. Även om det inte är helt friktionsfritt. Men det kanske blir bättre efter en tid. Eller så är det så här Åsbotemperamentet fungerar.

[Värmdö Anna]

Hej på er alla.

Såg att jag skrev i denna tråd förra året.
Så jag dammar av den igen.

Samma höna som förra året la sig tidigt ligger nu. Runt den 5 april bör den första kycklingarna för denna säsong kläckas. Ska bli härligt med kycklingar till påsk.

Vi fick massor med kycklingar förra året och de gick fritt med sina mammor ute i det fria med resten av flocken. Sen vart det ungdomar av dem och nya kycklingar kom till löpande. Så vi hade en riktigt härligt levande flock i alla åldrar sida vid sida.
Gick hur bra som helst.

En kyckling bytte mamma. Såg rätt skoj ut med en 4 veckors som gick med en 9 veckors kull. Det gick även det bra, vart en tuff liten höna som vi har kvar.

Tuppen han var/är en riktigt kala kar, vaktade/vaktar sina höns samt sin avkomma med livet som insatts mot div rovdjur. Vid mer än ett tillfälle trodde vi att han var förlorad men han repade sig varje gång. Nu är han 3 år och ståtligare än någonsin.

För ett par år en var vi (gubben och jag) nybörjare på höns. Oroliga om ja allt möjligt. Nu har man en flock som lever sitt eget liv på ägorna och sköter sig själva.
Det är fantastiskt om inte nästan lite magiskt att ha en väl fungerande flock så som det var tänkt förr,  innan det kommersiella fick ta över.

Så från mig och gubben ett stort tack till er som har bevarat detta genom åren. Så vi den yngre generationen samt våra barn fick en chans att uppleva detta.