Hönsskötsel
Hönshus och utevistelse
Ett hönshus kan man många gånger iordningställa i ett uthus. Ett nytt kan annars uppföras med små medel, gärna i kombination med växthus. För att hönsen ska må bra krävs det att de har möjlighet till daglig utevistelse. Hönsen mår bra av sol och frisk luft. Bäst är naturligtvis om de kan gå helt fritt ut och in. De kan då själva finna en stor del av sin föda i naturens skafferi. Begränsas denna möjlighet av stort rovdjurstryck, trafik eller annat, kan en rastgård vara motiverad. Vill man skydda ett känsligt trädgårdsland, bör man överväga alternativet att stänga in grönsakerna i stället för hönsen.
Utrymmet inomhus bör vara minst 1/2 kvm per höns och minst lika mycket i rastgården. Revirbildandet sker vid ca 25 vuxna individer, varför detta är en normal flockstorlek.
Hönsens inomhusutrymme måste vara torrt och dragfritt. Av praktiska skäl, så inte vattnet fryser, kan man hålla frostfritt inomhus. Normalt härdiga höns mår dock inte illa av några minusgrader. Först vid temperaturer nedåt 20 minusgrader kan förfrysningsskador uppträda på kam och slör.
Ägg
Olika hönsraser värper ägg med olika skalfärg; vita, bruna eller gröna. Lantrashönsen värper ägg av samma färg som vildhönsen; benvita till ljust bruna. Äggskalets färg har ingenting med smaken att göra. Smaken beror på vad hönsen äter. Grönt och kryddväxter ger gulan en naturligt gul färg och frisk smak, medan t ex fiskmjöl sätter helt andra spår.
En god hushållshöna värper ungefär 150-200 ägg per år. En sådan höna håller sig oftast pigg och kry och värper rimligt i 4-5 år. Det finns specialraser som vit Leghorn och s.k. värphybrider som kan värpa nästan dubbelt så många ägg. Lurar man sådana hönor att värpa året runt genom extra ljus och värme, är de ofta slut efter bara 1-2 år.
Ruvning
En del hönor vill ruva sina ägg. Man brukar säga att dom ”skrockar” eller ”blir sura”. De burrar upp fjäderdräkten, har underliga ljud för sig och vill helst ligga kvar i ett utvalt rede med ägg.
10-12 ägg brukar vara lagom för henne att täcka. Låter man hönan vara i fred och ser till att hon får mat och vatten under de ca 21 dagar som ruvningen tar, brukar hon komma fram med en kull duniga kycklingar. I normala fall gör inte de andra hönsen någon skada på kycklingarna, utan de kan fritt växa upp i flocken.
Foder
Blandsäd, hushållsrester, grönt och småkryp räcker under den varma årstiden. Vintertid kan lite extra säd (gärna vete) eller majs ges på kvällen, speciellt om det är kallt. Grönfoder ges i form av kål, torkade nässlor, frukt, rotfrukter mm. Det är viktigt att vitamin- och mineralbehovet tillgodoses året runt. Denna princip gäller givetvis alla husdjursslagen. För att stimulera värpningen kan tillskott av köpt proteinrikt foder ges. Det vegetabiliska grundfodret är bättre än det vanliga proteinfodret. Framför allt är det smakligare och ger godare ägg. Har man själv ärtor kan dessa grovkrossas och ges som proteintillskott.