Gåsskötsel

För gässens välmåga behöver de vatten för att tvätta sig i, simma och para sig i. Dessutom är gräsbete och gärna en åker med spillsäd eller efterlämnade småpotatis närmast en förutsättning för ett rimligt utbyte.

Gäss är läraktiga djur. Det är ganska lätt att med gester och/eller ord lära dem när det är dags för utfodring eller infösning för natten.

Parning och ruvning

Dygnsrytmen gör att gässen börjar sin parningstid och värpning i februari-mars, någon månad senare i norra Sverige. De flesta lantrashonor lägger sig att ruva, när de värpt ett 10-tal ägg, om äggen lämnas kvar i redet. Plockar man undan äggen efter hand som de värps, brukar en sådan hona värpa 20-40 stycken. Gåsägg kan med fördel ätas. Ruvtiden är ca 30 dagar. En hane tillsammans med 1-6 honor brukar gå bra. I större flockar hålls fler hanar.

Gäss är mycket självständiga och speciellt honorna i en väl sammansvetsad flock kan vara svåra mot nykomlingar. Det bästa sättet att rekrytera är att spara någon unghona som vuxit upp i flocken. Hanen går att byta ut eller ersätta, men en del äldre honor kan sörja sin gamle trolovade i åratal och under denna tid inte släppa den nye in på livet.

Foder

Utöver betesgräs behöver inte gässen något tillskottsfoder på sommaren. Gäss som skall slaktas på senhösten bör dock någon månad i förväg gödas. Lämpligt gödfoder är säd och/eller kokt potatis. Under vintern behöver gässen säd, gärna havre. Det är också bra med mycket rotfrukter, så att de inte drivs till för tidig värpning. Vänta med lite kraftigare (proteinrikare) foder till efter nyår. Vitaminer är mycket viktiga för ett gott kläckningsresultat.